24 augusti 2011

Insulinpump

Den tionde september 2001 fick jag min första insulinpump insatt. Jag kommer ihåg datumet eftersom de på radion dagen efter berättade att flygplan flög in i World Trade Center. Efter det hade jag pumpen i drygt tre år.

Bra med insulinpump är att basinsulinet fungerar bättre eftersom den regelbundet pumpar in en liten mängd insulin så insulineffekten aldrig avtar på samma sätt. Man kan ju heller aldrig glömma insulinet hemma eftersom det sitter fast på en.
Sämre med insulinpump är bland annat att slangen kan fastna och slita ut fågeln ("nålen" på min pump hölls fast utanpå kroppen med två klistriga plastvingar och ser följaktligen ut som en fågel och pappa döpte den därför till Fågeln). Sedan ser det också lite konstigt ut på magen (eller var man nu väljer att ha den) och att ha bikini på sig är mindre roligt. Det hände också ett par gånger att jag glömde koppla på pumpen igen efter att jag duschat och då sovit hela natten utan något insulin överhuvudtaget.
Jag valde att gå tillbaka till sprutor främst på grund av alla konstiga blickar jag fick så fort min mage syntes.

När jag hade insulinpump var jag tvungen att byta denna var tredje dag. I början kan det vara läskigt att sätta in en ny pump eftersom nålen är längre och tjockare än på sprutorna. Man använder en "katapult" (som vi kallade den) och skjuter sedan in "fågeln" på ett ögonblick. Dock sätter man på ett s k Emla-plåster på det planerade stället som under en timme ger en lokal bedövning, så själva inskjutningen gör inte ont överhuvudtaget, men att det gick så snabbt och lät "pang" när katapulten skjöt av var det jag tyckte var läskigt. Men efter ett tag kunde jag till och med byta pump helt själv.
Nålen som man använder vid "installationen" används endast vid just detta tillfälle. När nålen väl är inne dras den ut ur fågeln och lämnar kvar en liten slang som går in i magen. Slangen är ungefär en halv centimeter lång och sitter runt om nålen vid inskjutningen.

Läser om basinsulin på diabeteshandboken.se och där står det att för 80% av de diabetiker med typ 1 behövs just Lantus tas en gång per dygn. Det står också att om man tar lägre doser än 26-30 enheter så kan man behöva ta två gånger om dygnet. Har aldrig gjort det, men det kanske är något värt att prova? För tillfället tar jag 11 enheter lantus varje kväll.
Lantus ska ju vanligtvis verka i 24 timmar. När man tar basinsulin som jag gör, alltså en spruta per dygn, så avtar ju effekten på insulinet när det närmar sig 24-timmars-gränsen. Därför tar jag min lantus vid sju på kvällen eftersom min kropp då har middagsinsulinet att gå på tills lantusen börjat verka ordentligt. Märker inte att lantusen inte fungerar på något sätt just nu, men man kan ju alltid prova att ta den vid två tillfällen och se vad som händer. Lär nog behöva sätta upp en post-it på vattenkokaren...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar