Köttdieten

"Den populära lågkolhydrat-dieten har lockat många svenskar att byta ut kolhydraterna i maten mot mer kött och fett. Men köttdieten ger dubbelt så stor klimatpåverkan som Livsmedelsverkets kostråd, visar en granskning. Dessutom har många studier dieten bygger på sponsrats av köttindustrin."

Denna brödtext tillhör artikeln "Köttdiet sponsrad av köttindustrin" och säger att LCHF är en diet sponsrad av köttindustrin och en miljöbov.

Jag skulle inte kalla mig själv "miljöextremist" (jag är inte vegetarian, jag tar tåget istället för cykeln, jag sorterar nästan bara papper och pant, jag köper ibland kolsyrat vatten osv), men jag skulle kalla mig själv någorlunda miljömedveten (jag slänger aldrig mat, jag tar tåget istället för bilen (har iofs inte bil), jag sorterar papper och pantar, jag köper ganska sällan kolsyrat vatten). Att tänka på att min nya diet indirekt dränker isbjörnarna svider i mitt halvgröna hjärta, men borde jag ha dåligt samvete för att jag äter en speciell diet som är väldigt mycket bättre för min diabetes? Nej, antagligen inte.

Långt innan jag började med LCHF hade jag och min sambo vegetariska dagar då vi åt vegetariskt till middag. Det har inte slutat bara för att jag börjat med den så kallade "köttdieten", utan att äta vegetariskt går ju även utan de stora kolhydraterna. Häromdan åt vi till exempel stekt kål med halloumi och vitlöksås. Jättegott!

På Twitter skrivs det bland annat: "Älskar DNs nyhetsvärde. Skandal att köttindustrin vill att vi ska äta kött" och jag håller absolut med. Att det sägs att LCHF är sponsrad av köttindustrin är väl föga överraskande. Köttindustrin tjänar ju pengar på den här dieten och om jag vore en köttindustri skulle jag absolut sponsra LCHF. Att ha en säker källa till pengar är ju bekvämt för LCHF också. Men man kan ju bli orolig att det är köttindustrin som påverkar LCHF's kostråd åt kötthållet när det rent hälsomässigt inte behövs...
Men om jag ska tala personligen så äter jag inte mer kött än förut, inte medvetet i alla fall. Jag försöker byta ut mina stora kolhydrater (pasta, potatis, ris) mot alternativ från salladsbuttén. Men jag äter heller inte strikt LCHF-kost, så jag äter grönsaker (som innehåller lite kolhydrater) och även rotfrukter (som LCHF:are inte ska äta).

Insulinpump vol. 2

I SvD den 28 augusti 2011 publicerades en artikel vid namn "Insulinpumpar ska inte bli en plånboksfråga" där frågan om patienter ska behöva betala sina egna insulinpumpar tas upp. Artikeln är skriven av tre högre ställda folkpartister i SvD Opinion. I artikel framställs pumpen som ett diabetesmirakel och något som "ger patienten kontroll och möjlighet att anpassa medicineringen, vilket ökar såväl livskvaliteten som den medicinska kvaliteten". Folkpartiet säger "tydligt nej" till att insulinpumpar ska betalas ur patientens egen ficka.
Idag är det Tandvårds- och Läkemedelsverket som står för pumparna och 2013 ska de utreda om pumpen ska räknas som en förbrukningsartikel eller inte. Om resultatet blir att insulinpumpar inte längre är förbrukningsartiklar så kommer respektive landsting avgöra om de har råd att underhålla sina patiener.
"Besparingar på insulinpumpar vore en väldigt kortsiktig åtgärd. Pumparnas effektivitet och flexibilitet innebär en förbättrad insulinbehandling som i förlängningen minskar risken för plågsamma - och betydligt mer kostsamma - komplikationer som fotamputationer, ögon- och njurproblem."

Om besparingarna hjälper eller inte vet jag ingenting om, men jag ser inte på vilket sätt en pump gör att man slipper amputera foten? Jag menar inte att patienter borde få betala för sina pumpar, jag ifrågasätter bara denna glorifiering av insulinpumpen när det finns insulinsprutor som fungerar minst lika bra?
Försöker hitta artiklar och dylikt som där diabetiker som gått från spruta till pump kan vittna om att pumpen ökat "livskvaliteten och den medicinska kvaliteten" och visst finns det diabetiker som berättar om att deras blodsocker blivit jämnare och så vidare, men kan inte tänka mig att skillnaden är så stor, men jag kan ju bara tala av egen erfarenhet. Jag lyckas ju hålla mitt blodsocker jämt med sprutor, och även om det ibland flippar ur så förstår jag inte på vilket sätt det skulle flippa ur mindre med insulinpump.
Sedan tänkte jag också att om det blir så att man måste betala för sin egen pump kommer ju nästintill alla välja sprutor istället, som utdelas till oss diabetiker utan ersättning. Tror inte att pumpen är så otroligt bra att den är värd från 10.000 kr... (I alla fall inte om man betalar själv.) Så, enligt mig, om Läkemedelsverket vill att diabetiker ska fortsätta använda insulinpump måste de nog bjuda på den.

Det jag först och främst reagerade på när jag läste artikeln och det jag personligen vill uttrycka i det här inlägget är att insulinpumpen inte förtjänar den glorifiering som artikeln ger den.

Läs också mitt inlägg om när jag hade insulinpump: Insulinpump

Komplikationer

Tänkte skriva litegrann om vad diabetes kan ge för följdsjukdomar och komplikationer.

Synen
Om man har högt blodsocker ofta kan synen försämras och i svåra fall ge blödningar i ögat som gör att man ser grumligt eller i värsta fall inte alls.
Jag fick mina första glasögon när jag var runt tio och sedan dess har min syn försämras en del. För ungefär ett år sedan slutade jag använda något hjälpmedel överhuvudtaget, men innan dess använde jag linser i flera år eftersom jag då gick i skolan och det är ju viktigt att se vad det står på tavlan. Men innan jag åkte till Australien i november i fjol behövde jag genomgå en grundundersökning och läkaren där sa att jag inte ska använda mina linser varje dag eftersom mina ögon blir/är lata. Så därför går jag nu utan linser/glasögon. Ser inte perfekt på långt håll, men ser tillräckligt bra. Självklart får jag använda hjälpmedel om jag vill, men eftersom jag klarar mig utmärkt utan så går jag utan. Använder bara mina glasögon när jag ser på en film som jag inte sett förut.
Diabetes kan orsaka förändringar på ögats näthinna, därför är det väldigt viktigt att du som har diabetes gör regelbundna ögonkontroller så kan du förebygga ögonskador i tid. Var annat eller tredje år går jag på ögonbottenfotografering då en speciell kamera tar kort på min ögonbotten, dvs näthinnan och synnerven.
Men just på grund av de regelbundna undersökningarna och att det också finns bra behandlingar, så som laserbehandling, är det väldigt ovanligt att man blir blind nuförtiden.


Njur- och hjärtsvikt
Efter många år med diabetes kan njurarna påverkas. Orsaken är okänd, men ärftlighet och Hba1c är viktiga faktorer. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg finns det nu studier som visar att diabetiker med typ 1 har större chans att drabbas av hjärtsvikt. Vi drabbas både tidigare och lättare.
Precis som med allting som har med diabetes att göra gäller det att motionera och hålla blodtrycket nere, såklart att äta bra mat och hålla blodsockret på en jämn nivå och att gå på regelbundna läkarbesök.

Nervsystemet

Vissa "erfarna" diabetiker utvecklar med tiden en nervsjukdom som kallas diabetisk neuropati. Sjukdomen drabbar de perifera nerverna som försörjer muskulatur, hud och inre organ. Det är framför allt nerverna till benen som drabbas, men tarmar, magsäck och blåsa och muskler i ögon och ansikte kan också påverkas.
Återigen är det högt blodsocker som är boven i dramat, men tobaksrökning och omfattande alkoholförbrukning är en onödig vana som kan skada nervcellerna ännu mer.
Oftast är det fötterna som drabbas först; man kan få saknad känsel, stickningar och kramper. De två senaste åren har jag känt av mina fötter, men jag har inte tänkt på att det kan ha att göra med min diabetes förrän ganska nyligen.
Läser en artikel om något som kallas Nav 1.8 och är en köldsensor som berättar för hjärnan när omgivningen är för kall. Jag kan inte än bevisa att min köldsensor är ovanligt känslig, men jag får mina köldsmärtor långt innan mina nära och kära får det, om de får dem överhuvudtaget. Ska ta upp detta med min läkare när jag ska dit om någon vecka.
Det finns ingen effektiv behandling för nervskador iom diabetes. Men att regelbundet undersöka sina känsligaste kroppsdelar: händer och fötter, är alltid en början.

För att inte få några komplikationer är det jätteviktigt att hålla koll på blodsockret och att motionera. Kosten är inte första prioritet, så länge man har koll på blodsockret.

Insulinpump

Den tionde september 2001 fick jag min första insulinpump insatt. Jag kommer ihåg datumet eftersom de på radion dagen efter berättade att flygplan flög in i World Trade Center. Efter det hade jag pumpen i drygt tre år.

Bra med insulinpump är att basinsulinet fungerar bättre eftersom den regelbundet pumpar in en liten mängd insulin så insulineffekten aldrig avtar på samma sätt. Man kan ju heller aldrig glömma insulinet hemma eftersom det sitter fast på en.

Sämre med insulinpump är bland annat att slangen kan fastna och slita ut fågeln ("nålen" på min pump hölls fast utanpå kroppen med två klistriga plastvingar och ser följaktligen ut som en fågel och pappa döpte den därför till Fågeln). Sedan ser det också lite konstigt ut på magen (eller var man nu väljer att ha den) och att ha bikini på sig är mindre roligt. Det hände också ett par gånger att jag glömde koppla på pumpen igen efter att jag duschat och då sovit hela natten utan något insulin överhuvudtaget.

Jag valde att gå tillbaka till sprutor främst på grund av alla konstiga blickar jag fick så fort min mage syntes.

När jag hade insulinpump var jag tvungen att byta denna var tredje dag. I början kan det vara läskigt att sätta in en ny pump eftersom nålen är längre och tjockare än på sprutorna. Man använder en "katapult" (som vi kallade den) och skjuter sedan in "fågeln" på ett ögonblick. Dock sätter man på ett s k Emla-plåster på det planerade stället som under en timme ger en lokal bedövning, så själva inskjutningen gör inte ont överhuvudtaget, men att det gick så snabbt och lät "pang" när katapulten skjöt av var det jag tyckte var läskigt. Men efter ett tag kunde jag till och med byta pump helt själv.
Nålen som man använder vid "installationen" används endast vid just detta tillfälle. När nålen väl är inne dras den ut ur fågeln och lämnar kvar en liten slang som går in i magen. Slangen är ungefär en halv centimeter lång och sitter runt om nålen vid inskjutningen.

Läser om basinsulin på diabeteshandboken.se och där står det att för 80% av de diabetiker med typ 1 behövs just Lantus tas en gång per dygn. Det står också att om man tar lägre doser än 26-30 enheter så kan man behöva ta två gånger om dygnet. Har aldrig gjort det, men det kanske är något värt att prova? För tillfället tar jag 11 enheter lantus varje kväll.
Lantus ska ju vanligtvis verka i 24 timmar. När man tar basinsulin som jag gör, alltså en spruta per dygn, så avtar ju effekten på insulinet när det närmar sig 24-timmars-gränsen. Därför tar jag min lantus vid sju på kvällen eftersom min kropp då har middagsinsulinet att gå på tills lantusen börjat verka ordentligt. Märker inte att lantusen inte fungerar på något sätt just nu, men man kan ju alltid prova att ta den vid två tillfällen och se vad som händer. Lär nog behöva sätta upp en post-it på vattenkokaren...

Tummen upp för LCHF

På bussen imorse bläddrade jag i en Metro och hittade en artikel om att "kolhydraterna slår tillbaka". Det har kommit en ny diet som heter The Carb Lover Diet där man ska öka sitt intag av kolhydrater. De utgår i stort sett från gamla hederliga tallriksmodellen. Om man inte har diabetes är väl det också ett sätt, men något jag reagerade på i artikeln var:
"En stor fördel med denna diet är att man äter frukt och grönt, dels för kostfibrernas skull men även för alla vitaminer och mineraler. De som strikt följer LCHF får inte ens i sig ordentligt med C-vitamin, säger hon."
"Hon" syftar på "Sofia Antonsson, leg dietist på Dietistsa". Först ifrågasatte jag artikeln för jag tänkte inte på att de finns ju de som inte äter någonting som innehåller kolhydrater, så som frukt och grönt som faktiskt innehåller en uns "kolisar" (som vi LCHF:are säger). Men jag äter ju frukt och grönt så jag kommer nog inte drabbas av C-vitaminbrist :)

På aftonbladet.se läste jag också en artikel som kritiserar LCHF: Ny studie: fet kost leder till diabetes. Den här artikeln berättar om Annika "Fettdoktorn" Dahlqvist som bland annat argumenterar för att LCHF är en väldigt bra kost för diabetiker. I artikeln skrivs det bland annat om att Annika själv genomgått ett glukostoleranstest där hon på fastande mage drack glukos (75 gram) och två timmar senare mätte blodsockret. Enligt Världshälsoorganisationen betyder ett värde på 12.2 eller högre att man troligen har diabetes typ 2. Annika hade 13.2, så enligt papperna har Annika diabetes, men hon själv säger i artikeln att hon är frisk.
Jag är helt och hållet på Annikas sida. Precis som jag får skyhögt blodsocker när jag äter mjöl (och även potatis) som jag inte är van vid, får Annika högt av att äta socker som hon inte är van vid. Kroppen vänjer sig vid olika vanor och reagerar starkt när vanan bryts. Ett annat exempel på att kroppen ändras efter vanor är min kompis som har ätit vegetarisk kost i 6 år och för inte så länge sedan fick i sig kött (en tapasrestaurang använde samma stekbord till de vanliga och de vegetariska alternativen) och iom det kräktes för att hennes mage inte kunde hantera köttet. Detta trots att människan är byggd för att förtära kött! På TV-serien Sjukhuset var det med ett fall där en man åt kött för första gången på 60 år och blev medvetslös. Sist men inte minst ett exempel som de flesta kan känna igen sig i: första fyllan. Varför tål man så lite första gången och sedan mer och mer? Jo, för att kroppen vänjer sig.

Det verkar som att det är stora kritisera-LCHF-dagen idag. Nu tänkte jag först skriva att jag tycker folk som har behov av att kommentera och kritisera allt är så jobbiga. Varför håller de sig inte bara till en annan diet som inte ger dem blodproppar? Men så kom jag på att jag gör ju exakt samma sak. Jag kommenterar och kritiserar allt och alla här på min blogg, så det är ju i så fall jag som är jobbig :) Skål för det!

Syndens helg

Det var några dagar sedan jag skrev eftersom min helg har varit väldigt händelserik. I fredags åkte jag till Vaxholm på "kick off" med jobbet och kom hem på lördag eftermiddag. Sedan kunde jag vila i tre timmar innan det var dags att åka till svärmor på kräftskiva. På söndagkväll var jag så trött att jag däckade redan vid åtta...

Nu kan man ju fråga mig hur mitt blodsocker höll sig under helgen. På Vaxholm gick det ganska bra. Det var jobbigt att skjuta de flesta ugnsgrillade potatisklyftorna åt sidan vid middagen och att äta ett äpple istället för muffins till fikat, men mitt blodsockret var i alla fall hyffsat. Frukosten som serverades på lördag morgon var dock svår. Att känna doften av nybakat bröd när man kommer ner för trappan och veta att man inte får äta av det är lite av en tortyr, men jag kände mig väldigt duktig efteråt för att jag motstod frestelsen. Dock tog mitt blodsocker ändå stryk eftersom det annars serverades frukt (honungsmelon) och filmjölk med müsli. (Filmjölk och müsli borde fungera, men inte så bra för mig.) Det enda som var bra för mitt blodsocker som jag åt var hasselnötter... Men sammanfattningsvis får Vaxholm betyget VG :)
Dock får kräftskiva IG- (---)... Min svärmor och hennes man bjöd bland annat på hembakat knäckebröd och det var så gott. Efter det hade jag över 18 i blodsocker i fyra timmar. Som man bäddar får man ligga, det man sår får man skörda och så vidare... Mådde jättedåligt, inte så mycket fysiskt, utan mentalt eftersom jag var medveten om att min kropp tog skada. Dock gick det ner till normala nivåer tills vi kom hem och jag somnade med 5.1 i blodsocker.
På söndagen åt vi på Burger King till lunch: inga pommes frites men hamburgare och då var det ju brödet som var boven. Eftersom jag åt bröd tog jag det jag tidigare tog till lunch/middag, dvs 6 enheter humalog. Trots detta hade jag 20 efter det, så nu är det 100% säkert att jag inte tål mjöl överhuvudtaget sedan jag slutade med det.

Nu har jag varit och dansat i 75 min och imorgon kommer jag ha ont i varenda muskel. Kommer nog även upptäcka att jag har ont i muskler jag inte visste fanns. Ska nog gå och äta glutenfritt bröd nu :)
Jag köpte glutenfritt bröd igår för att testa som jag åt imorse och det har lite mer effekt på mitt blodsocker än bröd utan mjöl (hade 11 efter frukosten), men inte alls lika mycket som vanligt bröd :) God natt!

Det funkar för mig

Idag jag varit med på ett s k "diabetesmöte" där jag, de tre pedagogerna jag jobbar med, skolsyster och en annan diabetesresurs (vars namn jag tappat) satt och pratade om vad diabetes är och vad som kan vara bra att göra framöver. Jag har nu fått i uppdrag att skriva ett s k "diabetesschema" där jag skriver om vilka tider jag och min skyddsling kollar blodsockret, tar insulin, äter, vad, hur mycket och varför. Sedan ska jag också föra anteckningar på vad, hur och varför så att pedagogerna när som helst kan kika i blocket och få en "överblick".
Sedan kom vi såklart fram till att pedagogerna ska få kolla blodsocker på sig själva/pojken. Alla är märkbart mer och mer nervösa över att jag ska bli sjuk och inte kunna ta hand om min skyddsling. Imorgon ska nog i alla fall pojkens mentor få sticka sig själv i fingret :)

Fann en artikel i dagens SvD vid namn "Kostextremister hot mot folkhälsan" som jag tyckte var underhållande. Ingemar Gröön är starkt emot LCHF och andra "mirakeldieter" och säger bland annat att enda sättet att gå ner i vikt på är att äta mindre kalorier än vad man gör av med. Det håller jag fullständigt med om, men fettet vi LCHF:are äter gör att vi blir mätta snabbare och håller oss mätta längre, vilket i sin tur gör så vi varken äter för mycket eller småäter mellan måltiderna, vilket i sin tur gör att vi går ner i vikt. Bristen på kolhydrater gör också att mindre fett har chans att lägga sig på rumpan och magen.
Han säger också att bristen på kolhydrater kommer att skada folkhälsan på grund av alla hjärt- och kärlsjukdomar som följer. Detta är något som jag läst mycket om de senaste dagarna och ju mer jag läser desto fler artiklar som bevisar att fettintag och hjärt- och kärlsjukdomar inte har något samband hittar jag, så nu tvivlar jag starkt på att en extra smörklick kommer ge mig en blodpropp. Time will tell!
Tycker dock att hoppet mellan kostextremism och brödargument är ganska stort, förvirrande och lite roligt. Hela meningen "En undersökning som Brödinstitutet låtit göra visar exempelvis att svenska folket har en skrämmande låg kunskap om bröd" är väldigt underhållande. Ingemar Gröön jobbar överraskande nog för Brödinstitutet som är en verksamhet som "vill sprida kunskap om kost och hälsa" och som "utgår från bröd i vårt resonemang". Kanske är det Ingemar och co som är brödextremister? Är det bättre?

Hur som helst så är min slutsats av detta inlägg att den gyllene regeln är att äta mindre antal kalorier än man förbrukar om man vill gå ner i vikt. Men det är väl ganska självklart? Inte för att frågan är relevant i min blogg eftersom det egentligen inte har så mycket med diabetes att göra, men jag tycker det är roligt att se folk debattera.
Om någon någon gång ifrågasätter min diet så säger jag bara att det funkar för mig. Punkt.
PS. Mitt genomsnittsblodsocker det senaste dygnet är 5.9 :)

Fett smart

Skrev tidigare om att jag blir hungrig snabbt efter mina måltider och det är lite pinsamt att jag inte tänkt på det tidigare, men anledningen är såklart att jag äter för lite fett. Men hur gör jag för att få i mig mer fett än jag redan får i mig? Jag har smör på mackan och grädde i nästan allt jag lagar hemma. För att få ett fetare liv ska man enligt alltomlchf.se först och främst välja fullfeta produkter, t ex standardmjölk och 40% vispgrädde. När det är grädde i maten ska man alltid använda vispgrädde och inte matlagningsgrädde. De är precis samma sak, bara olika fetthalter. Man ska inte skära bort synligt fett på kött och man ska ta vara på stekfettet. Allt detta kan jag ju göra hemma, men hur ska jag få tag i fett i skolan?
Får kolla om det är Bregott de ställer fram som pålägg till knäckemackorna i skolan. Bregott är det enda smöret jag äter eftersom jag har växt upp med det. Tycker att alla andra smör har konsistens salva. Det är tur att jag bara äter Bregott för i min nya diet är det det bästa smöret att äta. Hemma har vi Bregott Mellan och det innehåller 60% fett. Lätta innehåller 21% vegetabiliskt fett, Milda innehåller 60% fett, men då margarin som är gjort på vatten och olja och inte mjölkfett. Bregott innehåller 60% fett, som består av mestadels mjölkfett och resten rapsolja för att göra den bredbar.
Om det är Bregott de har framme i skolan tänker jag nog ta en klick på min kyckling nästa gång :)

Under 2006 publicerades en studie vid namn WHI (Women's Health Initiative) där 50.000 amerikanska kvinnor deltog i en studie som varade i drygt 8 år. Cirka hälften av deltagarna fick äta en fettsnål kost, äta mer frukt och grönt och motionera regelbundet. Resterande hälften åt vanlig kost. De som åt mer fettsnål kost fick ingen minskad risk för varken hjärtsjukdomar eller cancer (de som redan innan var hjärtsjuka fick istället ökad risk). Under de 8 år som detta pågick gick inte "de nyttiga" ner ens ett halvt kilo tillsammans, då trots att denna grupp motionerat mer.
En annan studie, Gardner 2007, visar att personer som följer Atkinsdieten går ner i vikt under en längre period och har både bättre blodfetter och blodtryck än vid andra dieter.

Sedan jag började med min diet så har jag ju blivit allt mer intresserad av att göra allting själv från grund och botten och nu vill jag kärna eget smör! Hittade ett recept som verkar vara bra: Smör med halvssalt :)

FRUKTansvärt hungrig

När jag kom hem idag vid halvsex var jag så hungrig att jag trodde jag skulle förgå. Jag drömde om pasta med ketchup, rostade mackor med marmelad och en påse chips. Sedan åt vi mandelfisk och det var det godaste jag ätit sedan... sedan jag åt cheez ballz igår :P Nej, men skämtåsido så var det väldigt gott och något jag verkligen kan rekommendera. Dock bröt det en aning mot min diet för den innehöll både ströbröd och mjölk, men man kan ju inte alltid vara perfekt :)

På jobbet äter vi lunch 10.30 och vid 12-12.30 äter barnen frukt vid högläsningen och sedan äter vi mellanmål vid 13.30. Jag får inte riktigt ihop det. Varför äter barnen frukt mellan lunch och mellanmål? Varför har man inte fruktstunden vid 16 tiden istället?
Det gör ju inget att de äter frukt mellan lunch och mellanmål, men majoriteten av de barn som hämtades efter fyra var oerhört trötta och gnälliga när deras föräldrar kom. Därför tycker jag att barnen borde äta sin frukt vid tre-fyra tiden istället, just för att underlätta för föräldrarna.
Frukten kanske iofs fungerar som distraktion under högläsningen? Kan tänka mig att det annars pillas och viskas och fnissas väldigt mycket...

Dessa två stycken hör överraskande nog ihop eftersom det sista stycket återanknyter till det första stycket: jag åt ingen frukt kl 16, därför var även jag trött och gnällig när jag skulle hem :) Nu ska jag gå till ICA och fylla på mitt förråd med frukt. Läste just att plommon, äpplen och päron är de bästa frukterna för diabetiker, så vi kör på det!

Vad blir det för mat?

Jag har skrivit mycket om vad som är bra respektive dåligt att äta i min blogg hittills, så här kommer en liten sammanfattning för er som inte orkar lusläsa.

Bra frukost är för mig att avstå från mjölk (pga mjölksockret) och produkter med socker i, så som sylt, marmelad, chokladpulver osv. Har inte provat havregrynsgröt än eftersom jag ogillar konsistensen, men om jag åt det skulle det i så fall vara utan lingonsylt. Bra bröd är det bästa alternativet för mig på morgonen; det håller mitt blodsocker stabilt och håller mig även mätt ett tag.

Bra bröd är till exempel bröd med hela korn, eftersom hela korn är bäst för blodsockret för att det tar längre tid att bryta ned hela korn än krossade korn (fullkornsmjöl). Alltså tar det längre tid för glukoset att komma ut i blodet och blodsockret stiger långsammare. Man blir också mättare och magen hålls i trim. Annars (om man orkar) kan man baka min blodsockerfavorit fröbröd utan mjöl, eftersom mjöl är en kolhydrat oavsett om det är fullkorn eller vitt (däremot är fullkorn alltid bättre än vitt) och att undvika mjöl helt är det allra bästa, i alla fall för mig.

Bra lunch består av, på hemmadagar, rester från gårdagens middag. När jag är på jobbet äter jag ju lunch och mellanmål i skolmatsalen varje dag och maten är inte den bästa. När jag gick i skolan tyckte jag om de flesta måltider som serverades, men jag var ju inte särskilt kräsen heller. Nuförtiden ser jag luncherna med andra ögon och då är jag inte särskilt nöjd. Jag förstår att det måste vara svårt att leverera färska och nyttiga varor till hela Sverige, och jag förstår att om de gjorde de förbättringarna skulle skolan inte ha råd med dem, men jag skulle i alla fall vilja se en neddragning på sockret i, framförallt, mellanmålen. I torsdags fick vi pannkakor med sylt och igår fick vi nyponsoppa till mellanmål. Vad hände med klassiska mackor?

Bra middag brukar jag laga efter olika GI-, LCHF- eller Atkinsrecept. Ibland rör jag ihop något av det vi har i kylen/frysen och tar alltid hänsyn till min diabetesdiet. Vi har fortfarande massor av pasta, ris och dylikt kvar i skafferiet som jag inte ätit av på veckor. Har inte ätit pasta eller ris på nästan 20 dagar nu och det låter inte så länge, men det känns som evigheter och förut åt vi pasta eller ris här hemma nästan varje dag så det är ett ganska långt uppehåll för oss. Det är bara grönsaker, fett och kött som gäller här hemma! Tips: Reda såserna med arrowrot istället för mjöl så ger även såsen ett stadigt blodsocker!

Gluten

Gluten är en grupp proteiner som finns i vete, råg och korn. Vissa är allergiska mot gluten och kan till exempel inte äta någonting som innehåller vetemjöl. Jag är inte glutenintolerant, men mitt blodsocker tål inte mjöl. Inte någon form av mjöl gjort på sädesslag. Har inte provat glutenfritt mjöl, men eftersom gluten är proteiner och inte kolhydrater så kan jag tänka mig att det inte gör någon skillnad för mitt blodsocker. Jag tror att lösningen är att skippa mjöl helt för min del.
Läste på en LCHF-blogg om en tjej som gjorde eget nöt- och frömjöl genom om blanda nötter respektive frön och krossa dessa i en matberedare. Dock har jag ingen mixer så fram tills jag införskaffar detta får jag skippa mjöl. Men iom att jag inte äter mjöl får jag lite problem vid mellanmålet på jobbet eftersom Sodexo inte serverar bröd utan mjöl och om de inte serverar bröd serverar de något med socker, så antingen får jag ha med mig frukt eller lite av mitt eget mjölfria bröd :)
Nu ska jag och min älskling gå ut och plocka bär med våra lånade bärplockare!

17776 steg i rätt riktning

Diabetikerfantast som jag nuförtiden är så har jag börjat med stegräknare. Enligt träningsportalen.com ska kvinnor mellan åldern 18 och 40 gå minst 12.000 steg per dag. Igår gick jag hela 17.800 steg (dels på grund av att jag gick vilse på väg till jobbet) och hittills idag har jag gått 11.000 steg. Räknar med att det blir fler än 12.000 innan dagen är slut. Motion sänker blodtrycket och höga halter av skadliga blodfetter (bl a kolesterol). Muskelarbete ökar också effekten av insulinet som kroppen producerar.

Idag var det min första riktiga dag som diabetesresurs och det serverades korv och pulverpotatismos till lunch och på väg till matsalen sa jag till mitt resursbarn (i ett försök att vara en diabetesförebild) att "jag ska nog inte äta så mycket potatismos idag", han frågade "varför?" och jag svarade "för att mitt blodsocker blir så konstigt" varpå han svarar att han "tycker supermycket om" korv och potatismos. Följaktligen trodde jag inte att mitt försök hade någon inverkan, men väl vid lunchen så äter han all sin korv, bara hälften av sitt potatismos och ingen ketchup till även fast alla andra barn åt det. Jag tyckte han var jätteduktig! Tror inte jag var så duktig när jag var liten.

Kolesterol

LCHF är en jättebra diabeteskost. Att inte längre äta kolhydrater är suveränt för i alla fall min diabetes. Men ändå sedan jag kom fram till att jag borde äta ägg och bacon till frukost har jag tänkt på om det finns några dåliga sidor med min nya diet. Ägg och bacon är väl en typisk amerikansk frukost, men hur friska är egentligen amerikanarna? Hela landet har väl ett allmänt högt LDL-värde? LDL är den farliga typen kolesterol som bland annat ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Diabetiker har redan en dålig kroppscirkulation som det är, så hur blir det då om vi äter ännu mer fett? Jag kommer antagligen få en blodpropp och dö.
Skämtåsido så tror jag inte att jag äter mer fett än vanligt. Jag byter oftast ut alla mina kolhydrater mot grönsaker.
Uffe Ravnskov är en oberoende forskare som är emot alla "myter" om kolesterol och han säger följande:

"Kolesterol är inte ett dödligt gift, utan ett ämne som är vitalt för alla cellers konstruktion och funktion. Kolesterol är vare sig "gott" eller "ont"; däremot påverkas blodets innehåll av många faktorer, till exempel stress, fysisk aktivitet, ändringar av kroppsvikten, rökning och mycket mer. Ett högt kolesterol påstås att förorsaka åderförkalkning och hjärtinfart. Talrika studier har emellertid visat att människor med ett lågt kolesterol blir lika åderförkalkade som människor med ett högt värde.

Vi producerar själva 3-4 gånger mer kolesterol än vi äter. Produktionen ökar när vi äter för lite kolesterol och minskar när maten redan är rik på kolesterol. Detta förklarar varför det är så svårt att ändra sitt kolesterol genom att ändra sin kost.

Matens innehåll av kolesterol och animaliskt fett har inget med åderförkalkning eller hjärtinfarkt att göra. Till exempel har mer än 30 vetenskapliga studier visat att den mängd fett som infarktpatienter ätit innan sjukdomen inte var större än den mängd som friska människor äter.

Att sänka kolesterolet med de mediciner som användes innan statinerna introducerades kan inte påverka risken att dö i hjärtinfarkt; de är dessutom hälsovådliga och kan förkorta ditt liv.

Den nya sortens kolesterolsänkare, statinerne förebygger hjärtinfarkt, men effekten är mycket svag och har inget med kolesterolsänkningen att göra. Tyvärr är de även cancerframkallande, åtminstone hos försöksdjur. Om det även gäller hos människor vet vi ännu inte med säkerhet, därför att vi endast använt statinerna i tio år. Man får till exempel inte lungcancer redan efter tio års rökning.

Ett högt kolesterol är en riskfaktor för mindre än 10 % av dem som dör i hjärtinfarkt. Dessutom skyddar det mot infektioner och äldre människor med högt kolesterol lever längre än äldre människor med ett lågt.

Många av dessa fakta har presenterats i vetenskapliga tidskrifter och böcker de senaste decennierna, men få känner till dom.

Orsaken till att lekmän, läkare och de flesta forskare aldrig hört talas om detta är, att alla resultat, som talar emot kolesterolkampanjens budskaper, ignoreras eller felciteras i den vetenskaplig litteraturen."

Provade just min nya idé om att laktosfri mjölk skulle fungera bättre för blodsockret än vanlig mjölk. Jag hade fel. Åt just en skål med laktosfri mjölk och vanlig sockerfri müsli och jag hade 14.4 efter det och det planerade antagligen inte att stanna vid det värdet.

Mitt blodsocker har varit ganska hoppigt de senaste dagarna och jag tror att en av anledningarna är att jag inte ätit mitt fröbröd utan mjöl. Måste baka ikväll! Men jag har äntligen fått ordning på min lantus. Istället för 17 enheter tar jag nu 12 enheter. Igår kväll gick jag och lade mig med 5.0 i blodsocker och imorse vaknade jag med 5.6!

P.S. Glömde en sak när jag skrev om LCHF: LCHF-personer äter inte föda som växer under jord. Detta på grund av att växter som finns i jorden oftast innehåller betydligt fler kolhydrater än växter ovan mark. Alltså potatis samt alla rotfrukter. Apropå det ska jag ut med min kompis ikväll och äta på restaurang och det blir antagligen pasta eller potatis till maten :)

Resultatrapport

Nu har jag hållt på med den här diabetesdieten i 16 dagar och resultaten är som följer: Mina insulindoser är sänkta till hälften, vilket tydligen är bra. Hittar inga direkta källor till varför det är bra, men jag har någon gång lärt mig att det är bra. Förut tog jag sammanlagt cirka 22 enheter humalog (mitt snabbverkande insulin) om dygnet och 17 enheter lantus (mitt långtidsverkande insulin). Nu tar jag cirka 12 enheter humalog om dygnet och 12 enheter lantus. Har också lärt mig att det är bra att lantus och humalog är ungefär likvärdiga.

Min nya mat utan socker och kolhydrater fungerar väldigt bra för mitt blodsocker. En normalstor måltid kan ibland göra mig proppmätt, dock känns min mage helt tom tre-fyra timmar senare. Att klara sig utan mellanmål går helt enkelt inte.

"Många som jag pratat med är alltid konstant hungrig(a) första veckorna med LCHF, även jag var det. Jag åt konstant men gick ändå ned i vikt. Efter ett par veckor styrde det upp sig, kanske (är det) --- 3-veckorsgränsen som är svår för många att passera. Vid det laget kan man vara väldigt less (på) kosten men vecka 4 så lättar det igen." (http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/4d714b9ab9cb46223305f414-hungrig-hela-tiden) Jag rättade grammatiska fel och missade ord för att det skulle vara läsbart. Är det tillåtet att göra det med citat? Jag tror inte det, men det är för allas bästa.

På många forum står det att man ska äta ägg och bacon till frukost, alltså à la American Style. Bröd som innehåller någon form av mjöl fungerar inte längre. Idag åt jag fullkornsknäcke till frukost och nu har jag 17 i blodsocker. Alltså måste jag äta mitt bröd utan mjöl (se recept till höger) eller ägg och bacon. Idag ska jag köpa laktosfri mjölk och se om det ger lika högt blodsocker som vanlig mjölk.

Diabetiker och gravid

Imorse hade jag 8.8 i blodsocker, så 11 i lantus är för lite. Ikväll tar jag 12 lantusenheter istället, igen. Det gäller att pröva sig fram tills man hittar rätt. Nu tänkte jag fortsätta berätta om att vara gravid med diabetes. Det är något jag har tänkt på ett tag och därför läst på en del om.

Enligt growingpeople.se kan för högt blodsocker under början av graviditeten göra att fostret får missbildningar på bl a hjärta eller nervsystem.
Missbildningar på hjärtat kan bl a innebära hål i hjärtats skiljeväggar (vilket ökar blodflödet till ena hjärnhalvan och belastar hjärtat), förträngning av hjärtklaffar (vilket leder till att hjärtat får arbeta hårdare) eller så är missbildningar allvarligare som t ex att hjärtklaffar saknas eller att blodkärl sitter fel. Som tur är en ungefär en tredjedel obetydliga och ger inte symtom och därför är inte behandling nödvändig. En annan tredjedel är mer allvarliga och kräver omvårdnad under de första månaderna. Den sista tredjedelen kräver behandling någon gång i livet.
Den vanligaste missbildningen på nervsystemet är ryggmärgsbråck. En variant på det är acrani vilket innebär att skallbenet inte sluter sig helt om hjärnan och därför förstörs hjärnvävnaden under graviditeten och fostret föds då utan storhjärna, vilket gör det omöjligt för fostret att överleva förlossningen. Denna missbildning upptäcks dock alltid under en ultraljudsundersökning och då kan man välja att avbryta graviditeten.

Under den andra halvan av graviditeten kan högt blodsocker göra att barnet får för mycket insulin. Insulin släpper ju in energi i cellerna och får barnet att växa ovanligt fort. Många diabetiker föder därför oftast lite större barn. För stort barn kan skada både barn och mamma vid förlossningen och därför genomförs ibland kejsarsnitt. Om fostret växer onormalt mycket kan detta också göra dess lungor och lever omogna.

Men idag kontrolleras gravida diabetiker mycket noga och barnen blir inte lika stora längre. Risken att barnet blir sjukt är inte heller lika stor, men det är inte anledning att inte vara noggrann. Genom att skriva blogg om allting jag läser, lär mig, vad jag äter och hur mycket insulin jag tar, lär jag mig hur jag ska leva mitt liv för att mina förutsättningar ska bli så bra som möjligt.

Läkarbesök

När jag fyllde 18 år och blev myndig blev jag flyttad från Astrid Lindgrens barnsjukhus till Danderyds sjukhus. Jag har träffat min nya diabetessköterska många gånger nu eftersom det har gått 1½ år, men jag har bara träffat en diabetesläkare en gång. Dock kommer jag inte träffa den läkaren fler gånger eftersom jag önskade att byta. Så nu har jag blivit kallad att träffa en annan läkare i september. Hoppas jag trivs bättre med denna!

Jag har skrivit en lista över saker jag ska fråga om när jag är hos doktorn så att jag inte glömmer bort något.
    - Häromveckan läste jag en artikel i SvD: "Diabetes ökar hjärtsviktsrisk" som säger att folk med diabetes typ 1 har 20 gånger större risk att drabbas av hjärtsvikt och insjuknar 20 år tidigare än friska människor. Av den friska befolkningen är 90% av de insjuknande över 65 år, men de med diabetes typ 1 insjuknar redan i 40-50-årsåldern. 40% av den totala mängden insjuknade dör. Fler kvinnor dör av hjärtsvikt än bröstcancer.
Mina läkare har aldrig lyssnat på mitt hjärta, och jag tänkte fråga om när de ska börja göra det.
    - För ett tag sedan deltog jag i en enkät på Diabetesförbundets hemsida och en av frågorna där var: "Hur ofta har du under det senaste året haft känning av för lågt blodsocker (när du har kunnat häva känningen på egen hand)?" och svarsalternativen var "ingen gång", "1-2 gånger", "3-5 gånger", "fler än 5 gånger" och "vet ej". Går alla andra diabetiker runt utan känningar eller? Om frågan varit "den senaste veckan" så hade det stämt in mer på mig. Är det ovanligt att man har känning fler än fem gånger under ett helt år? (???) I så fall är jag en ytterst ovanlig diabetiker! Det tänkte jag också fråga min läkare om.
    - Jag är bara 19 år och känner mig urlöjlig över att oroa mig för något som är flera år in i framtiden, MEN enligt biologin är det dags att skaffa barn nu eftersom "min kropp är i toppform". Antar att det är därför jag har börjat tänka på det? På grund av biologin? Tänker inte skaffa barn förrän jag har studerat klart, dvs om minst 5 år. Men ändå är frågan ständigt i mina tankar och en av de större anledningarna jag började med den här dieten: "Kommer mitt barn ta skada av min diabetes?"

P.S. Imorse hade jag 2.2 i blodsocker. Fortfarande lågt trots att jag sänker lantusdosen en enhet per kväll. Nu tog jag elva enheter lantus. Mitt blodsocker var okej fram till mellanmålet. Efter det hade jag som mest 17.7 och det tog kanske tre timmar för det att gå ner. Är så mycket känsligare för högt blodsocker nu så efter de här timmarna mår jag verkligen skit.
Imorgon ska jag äta fullkornsknäckebröd med smör och ost/skinka till frukost. Till det ska jag ta tre eller fyra enheter insulin (beroende på vad jag har för blodsocker i morgon bitti) för brödet innehåller mjöl.
Får se hur det går...

Atkins vs LCHF

Har funderat på vad som är skillnaden mellan Atkins-dieten och LCHF-dieten? Följaktligen har jag surfat på nätet och dragit ihop en sammanställning:

Atkins-dieten går ut på att minska intaget av kolhydrater för att kroppen ska få möjligheten att bränna kroppsfett istället för glukos och för att få kontroll på blodsockernivåerna. Atkins själv förordar att man äter livsmedel som bearbetats så lite som möjligt och som har lågt glykemiskt index.
Till skillnad från LCHF-dieten består Atkins-dieten av fyra faser; induktionsfasen (som försätter kroppen i ketos), viktminskningsfasen (i vilken "bantaren" ska lära känna sina ätvanor och vilka livsmedel som får denne att känna ätbegär), i den tredje fasen (som inte har något namn) ska man hitta en balansnivå för sitt kolhydratintag, och sist men inte minst underhållsfasen (som innebär att man ska underhålla sina nya matvanor).

LCHF står för Low Carb High Fat, alltså lite kolhydrater, mycket fett. Dieten innebär att man ska minska på sitt intag av kolhydrater vilken gör att kroppen behöver ta energi från protein och fett istället. Kroppen ställer alltså in sig på fettförbränning och fettet gör även att man känner sig mätt längre. Med LCHF byter man alltså energikälla från kolhydrater till fett. Man ska undvika pasta, ris, potatis, bröd och fettet man äter ska helst vara animaliskt fett, alltså fett som kommer från bland annat kött, fisk, äkta smör. Man ska också undvika alla sorters lightprodukter och allt som är sötat.

Så min slutsats är att de två dieterna är av samma skrot och korn. Enda skillnaden är att hos Atkins har du ett schema.

Ketos - Ketonkroppar finns hos alla människor som går ner i vikt; fett bryts ned till fettsyror och dessa omvandlas i sin tur av levern till ketonkroppar för att kunna transporteras till hjärnan. Ketonkropparna gör det även möjligt för hjärnan att ta emot fettet, eftersom hjärnan inte kan bryta ner rent fett själv. När produktionen av ketonkroppar är överdriven kallas det ketos och detta behöver inte vara farligt. Men när produktionen blir så stor att pH-värdet i blodet sjunker (ketoacidos) är det farligt och betyder nästan alltid att man har diabetes.  Ketoacidos kallas i folkmun för syraförgiftning.

Anledningen till att ketonkroppar bildas: när det inte finns något insulin i kroppen kan inte levern ta upp något glukos från blodet. Den tror alltså att det är sockerbrist i kroppen (att man svälter ihjäl) trots att det samtidigt är en överdos av glukos i blodet. Därför producerar den ketonkroppar som, igen, indirekt bryter ner fett och tillför energi till hjärnan. Detta är anledningen till att man sedan även rasar i vikt; ens fettdepåer är allt kroppen har att gå på.

Älskling och min diabetes, fortsättning

Läser på ett forum: http://diabetesforum.funkanu.se/forum_posts.asp?TID=856 om hur anhöriga påverkas av att leva med en diabetiker. Nu känns det som om jag inte längre är värd att kalla diabetiker. Jag har ALDRIG svimmat under mina 12 år. Har varit nära fyra-fem gånger med fläckar framför ögonen och svårt att hålla balansen, men aldrig blivit medvetslös. Har aldrig gjort konstiga saker under en känning som jag inte kommer ihåg efteråt. Jag känner när jag får lågt blodsocker och tar hand om det på egen hand. Om jag får känning när jag sover vaknar jag automatiskt. Har aldrig känt att min diabetes hindrar mig från att göra olika aktiviteter. Jag har till och med varit i Australien i ungefär elva veckor och jag hade ju med mig onödigt många lådor med diverse diabetestillbehör, men min diabetes stoppade mig aldrig från att åka.

För några år sedan kände jag att diabetiker i allmänhet levde alltför strikta och anpassade liv (inte bara med hänsyn till diet, utan tider, aktiviteter, ALLT) och att de inte borde låta sin sjukdom styra sina liv. Jag tänkte aldrig på vad jag åt och drack till exempel O'boy till frukost varje dag. Mitt Hba1c var inte perfekt, men jag har aldrig haft över 8.5 (78 i moderna mått mätt) och ja, det är högt, men det är ändå ganska bra över en 12 års period.
Mina föräldrar följde de anvisningar min läkare gav dem och att söka svar på Internet var det inte så mycket fråga om 1999. Jag vet inte om de fick någon anvisning om kost och levnadsstil, men jag antar att den i så fall var bristfällig... Mamma säger att hon trodde det räckte om man bara tog rätt mängd insulin, eftersom det var den informationen hon fick. Doktorer (och folk i allmänhet) är så rädda för att göra andra människor upprörda att de sa till mamma att min diabetes inte var så allvarlig och att det viktiga är att jag får rätt mängd insulin så mitt blodsocker håller sig hyfsat stabilt. Så nu, tolv år senare, har jag själv kommit fram till att kost och motion är lika livsviktigt för mig som insulin.
Nu framgår det som att jag inte visste att kost och motion är en viktig punkt när man har diabetes. Men... Det framförs hela tiden att kost och motion är viktigt för alla, men man (många) skjuter hela tiden på det och får inga direkta följder av att skjuta på det, så därför har man inte tagit det på allvar. Igår fick jag reda på att en bekant till pappa, en äldre dam, har en dotter i pappas ålder (50+) och hon har nyss amputerat sitt ena ben på grund av diabetes typ 1. Jag önskar att mina läkare hade sagt till mig för flera år sedan att om jag inte tar hand om min diabetes, äter rätt och motionerar kontinuerligt så kommer min kropp komma till skada på ett sätt som kan ändra mitt liv för alltid. Jag önskar att mina doktorer hade skrämt mig lite. Att jag är tvungen att ta reda på allting själv och därmed skrämma mig själv till rätta är... väl hur livet ser ut egentligen: vill man ha något gjort får man göra det själv...

Men som tur är så är inte min sjukdom lika allvarlig jämfört med de jag läste om i forumet och jag tror inte att min pojkvän blir överdrivet frustrerad/orolig/andra synonymer över att leva med mig och min diabetes. Men jag hoppas att de som läser min blogg kan ta hjälp av mina små inlägg trots att de är skrivna av en med en så lättskött diabetes :)

Älskling och min diabetes

I februari 2010 träffade jag min älskling på krogen och det var min tjejkompis som sa åt oss att byta nummer. "Okej då..." Efter det träffades vi en gång, sen en gång till, sen bodde jag hemma hos honom hela påsklovet. Vi liksom flöt ihop. Vi har inget datum då vi offentligt sa att vi var pojkvän och flickvän, så vår årsdag firar vi dagen vi träffades. Jag skulle kunna skriva en hel A4-sida om hur underbar han är för mig. Vi är "själstvillingar" som vissa säger :P
Men... Det jag vill skriva om är hur han känner över att bo med mig som diabetiker.

Jag berättade att jag har diabetes på vår första dejt, eftersom jag tog insulin till fikat och att ta en spruta mitt i konversationen kräver oftast sin förklaring. När jag berättar att jag har diabetes för folk reagerar vissa med att säga "Jahaa, oj, förlåt!", vissa med "Okej..." och vissa med "Ojdå, det visste jag inte. Hur funkar det?". Min pojkvän reagerade med sistnämnda. Det är min favoritreaktion eftersom jag, som de flesta människor, vill verka intressant. Vad kan vara mer intressant än en livslång sjukdom som jag konstant måste ha i åtanke?

Han var intresserad av min diabetes från första stund och lärde sig snabbt saker som mina bästa vänner fortfarande inte är helt säkra på (tex. är känning när du har för lågt? och då måste du...? äta... eller? ta insulin?) Han frågar nästan alltid om jag har med mig dextrosol, eller åtminstone gjorde han det i början. Nu har han det i sin ficka innan jag ens hunnit tänka på det om vi ska någonstans dit min handväska inte ska.
Han klagar inte alls över min nya diet utan tycker det är bra att jag tar hand om min diabetes. Han tycker att den nya maten är god och att det är nyttigt även för honom skadar ju inte precis, säger han.
När jag frågar om han är orolig för mig någon gång så svarar han att han inte är så orolig eftersom han vet att jag tar bra hand om min diabetes. Men han blir orolig om jag inte svarar när han ringer eller så, för "det kan ju ha hänt vad som helst".

Fortsättning...

P.S. Jag längtade så mycket efter pastan nu idag så jag kunde inte hålla mig och åt tortellini och hemmagjord ostsås till middag. Det var inte ens särskilt gott och nu har jag haft högt hela kvällen. Efter middagen hade jag 15 och tog mer insulin, sen hade jag 18! Ibland blir man så frustrerad! Synden straffar sig uppenbarligen.

Mamma byter bo

Såg alldeles nyss programmet "Mamma byter bo" som går ut på att två mammor/fruar byter bo och flyttar in hos varandras familjer under en vecka. Under första halvan av veckan får mammorna leva efter familjernas regler och under andra halvan får familjerna leva efter mammornas regler.
Den här veckan åt den ena familjen oftast hämtmat till middag (bland annat sushi) och därför satte den nya mamman upp en regel om att de bara skulle äta hemmagjord mat resten av veckan. Jättebra! Både billigare och nyttigare, tänkte jag. Men... Vad lagar hon för hemgjord mat? Jo, den ena kvällen pannkakor (serverade med sylt och grädde) och den andra kvällen makaroner. Jag säger inte att det är något fel på pannkakor och makaroner. Det är jättegott! MEN när hon "förbjöd" hämtmat så verkade det som (enligt mig) att hon ville att familjen skulle äta nyttigare och bättre mat. Därför blev jag lite... förvånad när hon serverade pannkakor och makaroner istället. Det känns lite meningslöst eftersom makaroner och pannkakor inte är mycket bättre än hämtmat, framförallt inte bättre än sushi!

Laktos

Laktos är en kolhydrat som finns i däggdjursmjölk, och som med andra ord heter mjölksocker. Jag har valt att inte dricka/äta mjölk längre eftersom mjölksocker får mitt blodsocker att höjas snabbt. Men då har jag frågat mig, borde det inte finnas mjölksocker i alla mjölkprodukter, så som mjölk och ost? Jo, det gör de ju såklart, MEN fettet i produkterna jämnar ut det och gör sedan att blodsockret stiger långsamt i alla fall. Det är min teori, eftersom fett oftast inte har så stor påverkan på mitt blodsocker, och grädde och ost innehåller ju en hel del fett.

Eftersom jag inte längre konsumerar mjölk så kan man tänka sig att jag får en aning kalciumbrist. Kalcium är bra för bland annat skelett och tänder.
"Kvinnor dricker i genomsnitt betydligt mindre mjölk än män. Cirka 30 procent av kvinnorna i åldrarna 15–74 år får för lite kalcium, det vill säga under rekommenderade 800–900 mg. De löper därmed en onödig risk för benskörhet. Behovet av mjölkens övriga näringsämnen, till exempel riboflavin ( vitamin B2) , vitamin B12, jod och zink –är lika stort som i yngre år." (http://www.arla.se/default____17572.aspx)

Men jag äter ost på mina frukostmackor varje morgon och har ofta grädde i maten, så vi får hoppas det räcker. Förutom brukade jag få i mig 2-4 dl mjölk varje dag. (De (inte säker källa) säger att man ska dricka en halv liter mjölk om dagen.) Hur som helst, när jag är hemma dricker jag mjölk istället för att ta dextrosol om jag har känning. Har inte än kommit fram till än exakt hur mycket mjölk en dextrosol motsvarar, men det är en bra sätt att få upp blodsockret på och det ger mig lite av den mjölken jag inte längre dricker. (Fast jag har en skvätt mjölk i mitt kaffe på morgonen, men det är så lite att det knappast räknas.)

Men jag ska prova att byta ut min vanliga mjölk mot laktosfri mjölk och se vad som händer. Återkommer!