Oj, nu var det längesen jag skrev... Men jag har upptäckt ett antal saker som jag vill skriva ner någonstans. Et voilà! Hittade jag inte det bästa stället att skriva ner mina reflektioner kring diabetes?
Reflektion nummer 1: När jag, och också min "skyddsling", har känning (lågt blodsocker) följs det ofta av en så kallad rekyl. Alltså en reaktion av motsatt effekt: Jag har lågt blodsocker och efter att jag tagit hand om det far mitt blodsocker upp istället och hamnar ofta över 10.0. Det är i stort sett alltid så efter mina känningar.
Men nu har jag kommit fram till en lösning på detta problem!
Vanligtvis tänker man liksom så kring lågt blodsocker: "Jag har lågt blodsocker före måltiden alltså borde jag ta mindre insulin för att mitt blodsocker inte ska sjunka även efter maten." Jo, det verkar ju ganska rimligt. Men så finns ju det här begreppet "rekyl". Så, i vetenskapens namn, tog jag steget och tog mer insulin till måltiden än vanligt, trots mitt låga värde. Glädjande nog fick jag ingen rekyl efter måltiden, utan mitt blodsocker stannade på 5-någonting och höll sig där tills jag åt After Eight. Ett mycket lyckat experiment!
Så mycket att skriva, så lite tid! :)
12 december 2011
09 september 2011
Nya saker
Nu har äntligen mina teststickor som jag hamstrade upp inför Australien i stort sett tagit slut. De hörde till en Lifescan OneTouch UltraEasy och nu ska jag börja använda en FreeStyle Lite, en precis likadan som mitt resursbarn har. Jag måste alltså tänka till lite extra för att inte blanda ihop dem. Jag har redan svårt att komma ihåg om det var jag eller han som hade bra, lågt eller högt blodsocker och nu blir det en sak till att hålla koll på. Är det en katastrof om jag råkar ta fel blodsockermätare? Nej, men blodsockermätare räknar ju även ut vad man har för medelvärde de senaste 7, 14 och 30 dagarna och om man tar fel blodsockermätare blir ju detta medelvärde lite fel. Rent medicinskt så finns det ju också en viss smittorisk om man delar nål, men det tror jag inte är något jag behöver oroa mig för :)
Freestyle Lite har inte heller kodning på sina teststickor så det finns ingen risk att värdena blir fel på det sättet.
Igår hämtade jag ut en ny insulinpenna, NovoPen 3 Demi, som är gjord av företaget Novo Nordisk Scandinavia AB. Mina nuvarande pennor, HumaPen Luxura, är tillverkad av förtaget Lilly som också tillverkar insulinet Humalog som jag använder nu. Igår hämtade jag ut nya ampuller, NovoRapid, som passar ihop med mina nya pennor.
Anledningen till att jag byter är att jag numera tar så små insulindoser att jag ibland skulle behöva ta en halv enhet, och Lilly tillverkar inte sprutor som kan ge halva enheter.
I efterhand kom jag på att jag gärna vill ha två blodsockermätare och två insulinpennor. Jag vill ha en uppsättning i handväskan och en hemma. Om jag måste ta ut blodsockermätare och insulinpenna när jag kommer hem efter jobbet är jag rädd att jag kommer glömma att stoppa ner dem i väskan igen nästa morgon...
Äntligen helg! Dags att sova bort denna förkylning som mosar i huvudet!
Freestyle Lite har inte heller kodning på sina teststickor så det finns ingen risk att värdena blir fel på det sättet.
Igår hämtade jag ut en ny insulinpenna, NovoPen 3 Demi, som är gjord av företaget Novo Nordisk Scandinavia AB. Mina nuvarande pennor, HumaPen Luxura, är tillverkad av förtaget Lilly som också tillverkar insulinet Humalog som jag använder nu. Igår hämtade jag ut nya ampuller, NovoRapid, som passar ihop med mina nya pennor.
Anledningen till att jag byter är att jag numera tar så små insulindoser att jag ibland skulle behöva ta en halv enhet, och Lilly tillverkar inte sprutor som kan ge halva enheter.
I efterhand kom jag på att jag gärna vill ha två blodsockermätare och två insulinpennor. Jag vill ha en uppsättning i handväskan och en hemma. Om jag måste ta ut blodsockermätare och insulinpenna när jag kommer hem efter jobbet är jag rädd att jag kommer glömma att stoppa ner dem i väskan igen nästa morgon...
Äntligen helg! Dags att sova bort denna förkylning som mosar i huvudet!
08 september 2011
Läkarbesök - uppföljning
I måndags träffade jag min nya diabetesläkare och "det klickade direkt". Trivs jättebra med henne!
Mina värden
Hba1c: 47 (5,5 i gamla värden)
Blodtryck: 115/65
BMI: 20,8
Blodvärden och blodtryck
Jag och min läkare diskuterade detta med huruvida fett sätter sig i blodet eller inte. Jag berättade om alla de artiklar jag läst om att fett inte påverkar blodfettet osv, och min läkare sade att det är individuellt hur bra man är på att ta hand om fettet man får i sig och sedan berättade hon att antalet undersökningar som visar att folk som äter t ex LCHF faktiskt har förhöjda blodfettvärden är överväldigande många. Fick inte riktigt ut någonting av vår konversation vad gäller detta, men jag tror hon sammanfattningsvis sade att jag helt enkelt får prova mig fram vad gäller fettkosten. Efter besöket tog jag ett blodprov där bland annat mina blodfettvärden skulle kollas, så att se om dessa har ökat kan ju vara ett steg på vägen...
Men mitt blodtryck var 115/65, vilket är bra enligt min läkare, och borde inte blodtrycket vara högre om mina blodfetter är höga? Eller?
Ögonbottenfotografering
Jag fotade mina ögon senast 2008 och det är eftersträvansvärt att man gör det vartannat år. Jag skulle egentligen gjort en fotografering innan jag åkte till Australien, alltså förra sommaren. Enligt sjuksystrarna på diabetesavdelningen skulle jag själv ringa till Sophiahemmet och beställa en tid, men de hade inte tid förrän många veckor, så det blidde inte av. Min läkare tyckte att det lät väldigt konstigt att jag behövde beställa en tid själv och det kan jag väl hålla med om. Hur som helst så skickade hon en remiss till S:t Eriks så snart kommer jag få gå och bli fotad.
Hjärtsvikt
För ett tag sedan läste jag en artikel om att personer med diabetes typ 1 riskerar att få hjärtsvikt i större omfattning och tidigare i livet än vad friska personer gör. Tog upp detta med min läkare och hon sade att diabetiker som inte sköter om sin sjukdom ordentligt egentligen har större risk att drabbas av alla följdsjukdomar och komplikationer. Hon har nog rätt. Vilken sjukdom undersökningen än gällde skulle den nog visa att diabetiker får det först och mest.
Graviditet
Vi pratade även om hur det är att vara gravid när man har diabetes. Min läkare erkände att hon brukar pusha på sina unga kvinnliga patienter att skaffa barn tidigare, eftersom kroppen är friskare ju yngre man är. Hon tyckte inte att jag skulle skaffa barn eftersom jag bara är 19 år, men att man kan skaffa barn när man är 23 istället för 26, mer så... Sedan så berättade hon att ju tidigare i graviditeten desto viktigare är blodsockret. När man bestämmer sig för att skaffa barn ska man kolla blodsockret ofta mellan ägglossning och mens/utebliven mens, ofta som i en gång i timmen. Sedan kan man "vila fingrarna" i två veckor fram till nästa ägglossning.
Under första halvan av graviditeten ska alla fostrets organ och dylikt utvecklas och det är därför det är viktigast med bra blodsocker under början. Under andra halvan av graviditeten växer barnet och det är då det ofta blir större än andra barn som har friska mammor.
Att ha högt blodsocker under graviditeten är det som kan skada barnet, däremot påverkar inte lågt blodsockret avsevärt. Min läkare berättade att forskare sett att det enda som händer vid lågt blodsocker är att barnet blir lite stressat (detta om mamman också blir stressad antar jag).
Något som aldrig hänt mig tidigare var att min läkare ville titta på mina fötter. Eftersom mina fötter spenderat dagen i ett par instängda gummistövlar ursäktade jag mig om de inte luktade gott. Hon svarade att "vi diabetesläkare gillar svettiga och håriga fötter", detta för att fotsvett visar att fotnerverna kan avgöra temperaturen rätt och så ska man gärna ha hår på tårna eftersom det visar att även de små fina blodådrorna i tårna fungerar. Hon hade en halvmjuk plastnål som hon stack med på undersidan av mina fötter och så kände hon hur pulsen i mina stora blodådror på fotrygg och fotsula var. Slutsatsen var att jag har mycket friska diabetesfötter.
Mina värden
Hba1c: 47 (5,5 i gamla värden)
Blodtryck: 115/65
BMI: 20,8
Blodvärden och blodtryck
Jag och min läkare diskuterade detta med huruvida fett sätter sig i blodet eller inte. Jag berättade om alla de artiklar jag läst om att fett inte påverkar blodfettet osv, och min läkare sade att det är individuellt hur bra man är på att ta hand om fettet man får i sig och sedan berättade hon att antalet undersökningar som visar att folk som äter t ex LCHF faktiskt har förhöjda blodfettvärden är överväldigande många. Fick inte riktigt ut någonting av vår konversation vad gäller detta, men jag tror hon sammanfattningsvis sade att jag helt enkelt får prova mig fram vad gäller fettkosten. Efter besöket tog jag ett blodprov där bland annat mina blodfettvärden skulle kollas, så att se om dessa har ökat kan ju vara ett steg på vägen...
Men mitt blodtryck var 115/65, vilket är bra enligt min läkare, och borde inte blodtrycket vara högre om mina blodfetter är höga? Eller?
Ögonbottenfotografering
Jag fotade mina ögon senast 2008 och det är eftersträvansvärt att man gör det vartannat år. Jag skulle egentligen gjort en fotografering innan jag åkte till Australien, alltså förra sommaren. Enligt sjuksystrarna på diabetesavdelningen skulle jag själv ringa till Sophiahemmet och beställa en tid, men de hade inte tid förrän många veckor, så det blidde inte av. Min läkare tyckte att det lät väldigt konstigt att jag behövde beställa en tid själv och det kan jag väl hålla med om. Hur som helst så skickade hon en remiss till S:t Eriks så snart kommer jag få gå och bli fotad.
Hjärtsvikt
För ett tag sedan läste jag en artikel om att personer med diabetes typ 1 riskerar att få hjärtsvikt i större omfattning och tidigare i livet än vad friska personer gör. Tog upp detta med min läkare och hon sade att diabetiker som inte sköter om sin sjukdom ordentligt egentligen har större risk att drabbas av alla följdsjukdomar och komplikationer. Hon har nog rätt. Vilken sjukdom undersökningen än gällde skulle den nog visa att diabetiker får det först och mest.
Graviditet
Vi pratade även om hur det är att vara gravid när man har diabetes. Min läkare erkände att hon brukar pusha på sina unga kvinnliga patienter att skaffa barn tidigare, eftersom kroppen är friskare ju yngre man är. Hon tyckte inte att jag skulle skaffa barn eftersom jag bara är 19 år, men att man kan skaffa barn när man är 23 istället för 26, mer så... Sedan så berättade hon att ju tidigare i graviditeten desto viktigare är blodsockret. När man bestämmer sig för att skaffa barn ska man kolla blodsockret ofta mellan ägglossning och mens/utebliven mens, ofta som i en gång i timmen. Sedan kan man "vila fingrarna" i två veckor fram till nästa ägglossning.
Under första halvan av graviditeten ska alla fostrets organ och dylikt utvecklas och det är därför det är viktigast med bra blodsocker under början. Under andra halvan av graviditeten växer barnet och det är då det ofta blir större än andra barn som har friska mammor.
Att ha högt blodsocker under graviditeten är det som kan skada barnet, däremot påverkar inte lågt blodsockret avsevärt. Min läkare berättade att forskare sett att det enda som händer vid lågt blodsocker är att barnet blir lite stressat (detta om mamman också blir stressad antar jag).
Något som aldrig hänt mig tidigare var att min läkare ville titta på mina fötter. Eftersom mina fötter spenderat dagen i ett par instängda gummistövlar ursäktade jag mig om de inte luktade gott. Hon svarade att "vi diabetesläkare gillar svettiga och håriga fötter", detta för att fotsvett visar att fotnerverna kan avgöra temperaturen rätt och så ska man gärna ha hår på tårna eftersom det visar att även de små fina blodådrorna i tårna fungerar. Hon hade en halvmjuk plastnål som hon stack med på undersidan av mina fötter och så kände hon hur pulsen i mina stora blodådror på fotrygg och fotsula var. Slutsatsen var att jag har mycket friska diabetesfötter.
03 september 2011
God morgon!
Godmorgon!
Idag när jag vaknade hade jag 4.2 i blodsocker, precis som igår: parfait! Tar 14 enheter lantus nu istället för 12, eftersom jag är lite förkyld. Packade upp min halsduk igår eftersom det faktiskt är höst nu. Metrologerna säger att det fortfarande är sommar, men det är ju för guds skull svinkallt...
Ska åka till landet idag och titta på när familjen äter kräftor. (Själv är jag allergisk, tyvärr.)
Jag publicerar inte inlägg varje dag eftersom det kräver mer tid att få ihop ett inlägg om medicinska fakta än om "det här hade jag på mig idag och så en bild" som många tycker om att göra. Ville bara förklara vissa dagars frånvaro, jag jobbar! :)
Hare bra och trevlig älg!
Idag när jag vaknade hade jag 4.2 i blodsocker, precis som igår: parfait! Tar 14 enheter lantus nu istället för 12, eftersom jag är lite förkyld. Packade upp min halsduk igår eftersom det faktiskt är höst nu. Metrologerna säger att det fortfarande är sommar, men det är ju för guds skull svinkallt...
Ska åka till landet idag och titta på när familjen äter kräftor. (Själv är jag allergisk, tyvärr.)
Jag publicerar inte inlägg varje dag eftersom det kräver mer tid att få ihop ett inlägg om medicinska fakta än om "det här hade jag på mig idag och så en bild" som många tycker om att göra. Ville bara förklara vissa dagars frånvaro, jag jobbar! :)
Hare bra och trevlig älg!
02 september 2011
Följder av LCHF
Enligt kostdoktorn.se kan man ha s k omställningsbesvär under den första veckan, t ex huvudvärk, yrsel, irritabilitet, trötthet och lättare hjärtklappning. Jag kan bocka för huvudvärk och trötthet. Annars mår jag också fruktansvärt illa i stort sett hela tiden och det känns som om jag har över 20 i blodsocker även om jag har perfekt värde. Som följd av illamåendet kan jag också bocka för irritabilitet.
På Annika Dahlqvists blogg finns en lista över negativa följder med LCHF, bland annat illamående. Hon skriver följande: "Vi brukar i första hand misstänka att gallblåsan och levergångarna är besatta av gallstenar orsakade av den tidigare lågfettkosten. Besvären brukar gå över om man härdar ut. Man kan också här försöka att endast successivt öka fettandelen i kosten." På vardguiden.se står det att man kan drabbas av gallsten om man är överviktig och sedan går ner i vikt snabbt. Symptomen på gallstensanfall är bland annat smärta i övre magen och det har jag ju inte, så jag mitt illamående beror antagligen inte på gallsten.
I vanliga fall brukar jag må illa när jag är stressad, och jag känner mig lite stressad just denna vecka, men jag har inte känt mig stressad i en hel månad?
Nu har jag ätit LCHF i drygt en månad och illamåendet är nästan konstant (jag är inte gravid) (måste vara uppmärksam vad jag (inte) gör när jag inte mår illa) och huvudvärken kommer ibland. Jag brukar aldrig annars ha huvudvärk.
Nu är jag iofs förkyld och det kan ju ge huvudvärk...
Ska till min diabetesläkare på måndag och tills dess ska jag nog tänka på (och skriva ner?) hur jag mår, vilka tider, vad jag gör osv, för att se om det finns något samband...
På Annika Dahlqvists blogg finns en lista över negativa följder med LCHF, bland annat illamående. Hon skriver följande: "Vi brukar i första hand misstänka att gallblåsan och levergångarna är besatta av gallstenar orsakade av den tidigare lågfettkosten. Besvären brukar gå över om man härdar ut. Man kan också här försöka att endast successivt öka fettandelen i kosten." På vardguiden.se står det att man kan drabbas av gallsten om man är överviktig och sedan går ner i vikt snabbt. Symptomen på gallstensanfall är bland annat smärta i övre magen och det har jag ju inte, så jag mitt illamående beror antagligen inte på gallsten.
I vanliga fall brukar jag må illa när jag är stressad, och jag känner mig lite stressad just denna vecka, men jag har inte känt mig stressad i en hel månad?
Nu har jag ätit LCHF i drygt en månad och illamåendet är nästan konstant (jag är inte gravid) (måste vara uppmärksam vad jag (inte) gör när jag inte mår illa) och huvudvärken kommer ibland. Jag brukar aldrig annars ha huvudvärk.
Nu är jag iofs förkyld och det kan ju ge huvudvärk...
Ska till min diabetesläkare på måndag och tills dess ska jag nog tänka på (och skriva ner?) hur jag mår, vilka tider, vad jag gör osv, för att se om det finns något samband...
31 augusti 2011
Köttdieten
"Den populära lågkolhydrat-dieten har lockat många svenskar att byta ut kolhydraterna i maten mot mer kött och fett. Men köttdieten ger dubbelt så stor klimatpåverkan som Livsmedelsverkets kostråd, visar en granskning. Dessutom har många studier dieten bygger på sponsrats av köttindustrin."
Denna brödtext tillhör artikeln "Köttdiet sponsrad av köttindustrin" och säger att LCHF är en diet sponsrad av köttindustrin och en miljöbov.
Jag skulle inte kalla mig själv "miljöextremist" (jag är inte vegetarian, jag tar tåget istället för cykeln, jag sorterar nästan bara papper och pant, jag köper ibland kolsyrat vatten osv), men jag skulle kalla mig själv någorlunda miljömedveten (jag slänger aldrig mat, jag tar tåget istället för bilen (har iofs inte bil), jag sorterar papper och pantar, jag köper ganska sällan kolsyrat vatten). Att tänka på att min nya diet indirekt dränker isbjörnarna svider i mitt halvgröna hjärta, men borde jag ha dåligt samvete för att jag äter en speciell diet som är väldigt mycket bättre för min diabetes? Nej, antagligen inte.
Långt innan jag började med LCHF hade jag och min sambo vegetariska dagar då vi åt vegetariskt till middag. Det har inte slutat bara för att jag börjat med den så kallade "köttdieten", utan att äta vegetariskt går ju även utan de stora kolhydraterna. Häromdan åt vi till exempel stekt kål med halloumi och vitlöksås. Jättegott!
På Twitter skrivs det bland annat: "Älskar DNs nyhetsvärde. Skandal att köttindustrin vill att vi ska äta kött" och jag håller absolut med. Att det sägs att LCHF är sponsrad av köttindustrin är väl föga överraskande. Köttindustrin tjänar ju pengar på den här dieten och om jag vore en köttindustri skulle jag absolut sponsra LCHF. Att ha en säker källa till pengar är ju bekvämt för LCHF också. Men man kan ju bli orolig att det är köttindustrin som påverkar LCHF's kostråd åt kötthållet när det rent hälsomässigt inte behövs...
Men om jag ska tala personligen så äter jag inte mer kött än förut, inte medvetet i alla fall. Jag försöker byta ut mina stora kolhydrater (pasta, potatis, ris) mot alternativ från salladsbuttén. Men jag äter heller inte strikt LCHF-kost, så jag äter grönsaker (som innehåller lite kolhydrater) och även rotfrukter (som LCHF:are inte ska äta).
På Twitter skrivs det bland annat: "Älskar DNs nyhetsvärde. Skandal att köttindustrin vill att vi ska äta kött" och jag håller absolut med. Att det sägs att LCHF är sponsrad av köttindustrin är väl föga överraskande. Köttindustrin tjänar ju pengar på den här dieten och om jag vore en köttindustri skulle jag absolut sponsra LCHF. Att ha en säker källa till pengar är ju bekvämt för LCHF också. Men man kan ju bli orolig att det är köttindustrin som påverkar LCHF's kostråd åt kötthållet när det rent hälsomässigt inte behövs...
Men om jag ska tala personligen så äter jag inte mer kött än förut, inte medvetet i alla fall. Jag försöker byta ut mina stora kolhydrater (pasta, potatis, ris) mot alternativ från salladsbuttén. Men jag äter heller inte strikt LCHF-kost, så jag äter grönsaker (som innehåller lite kolhydrater) och även rotfrukter (som LCHF:are inte ska äta).
30 augusti 2011
Insulinpump vol. 2
I SvD den 28 augusti 2011 publicerades en artikel vid namn "Insulinpumpar ska inte bli en plånboksfråga" där frågan om patienter ska behöva betala sina egna insulinpumpar tas upp. Artikeln är skriven av tre högre ställda folkpartister i SvD Opinion. I artikel framställs pumpen som ett diabetesmirakel och något som "ger patienten kontroll och möjlighet att anpassa medicineringen, vilket ökar såväl livskvaliteten som den medicinska kvaliteten". Folkpartiet säger "tydligt nej" till att insulinpumpar ska betalas ur patientens egen ficka.
Idag är det Tandvårds- och Läkemedelsverket som står för pumparna och 2013 ska de utreda om pumpen ska räknas som en förbrukningsartikel eller inte. Om resultatet blir att insulinpumpar inte längre är förbrukningsartiklar så kommer respektive landsting avgöra om de har råd att underhålla sina patiener.
"Besparingar på insulinpumpar vore en väldigt kortsiktig åtgärd. Pumparnas effektivitet och flexibilitet innebär en förbättrad insulinbehandling som i förlängningen minskar risken för plågsamma - och betydligt mer kostsamma - komplikationer som fotamputationer, ögon- och njurproblem."
Om besparingarna hjälper eller inte vet jag ingenting om, men jag ser inte på vilket sätt en pump gör att man slipper amputera foten? Jag menar inte att patienter borde få betala för sina pumpar, jag ifrågasätter bara denna glorifiering av insulinpumpen när det finns insulinsprutor som fungerar minst lika bra?
Försöker hitta artiklar och dylikt som där diabetiker som gått från spruta till pump kan vittna om att pumpen ökat "livskvaliteten och den medicinska kvaliteten" och visst finns det diabetiker som berättar om att deras blodsocker blivit jämnare och så vidare, men kan inte tänka mig att skillnaden är så stor, men jag kan ju bara tala av egen erfarenhet. Jag lyckas ju hålla mitt blodsocker jämt med sprutor, och även om det ibland flippar ur så förstår jag inte på vilket sätt det skulle flippa ur mindre med insulinpump.
Sedan tänkte jag också att om det blir så att man måste betala för sin egen pump kommer ju nästintill alla välja sprutor istället, som utdelas till oss diabetiker utan ersättning. Tror inte att pumpen är så otroligt bra att den är värd från 10.000 kr... (I alla fall inte om man betalar själv.) Så, enligt mig, om Läkemedelsverket vill att diabetiker ska fortsätta använda insulinpump måste de nog bjuda på den.
Det jag först och främst reagerade på när jag läste artikeln och det jag personligen vill uttrycka i det här inlägget är att insulinpumpen inte förtjänar den glorifiering som artikeln ger den.
Läs också mitt inlägg om när jag hade insulinpump: Insulinpump
Idag är det Tandvårds- och Läkemedelsverket som står för pumparna och 2013 ska de utreda om pumpen ska räknas som en förbrukningsartikel eller inte. Om resultatet blir att insulinpumpar inte längre är förbrukningsartiklar så kommer respektive landsting avgöra om de har råd att underhålla sina patiener.
"Besparingar på insulinpumpar vore en väldigt kortsiktig åtgärd. Pumparnas effektivitet och flexibilitet innebär en förbättrad insulinbehandling som i förlängningen minskar risken för plågsamma - och betydligt mer kostsamma - komplikationer som fotamputationer, ögon- och njurproblem."
Om besparingarna hjälper eller inte vet jag ingenting om, men jag ser inte på vilket sätt en pump gör att man slipper amputera foten? Jag menar inte att patienter borde få betala för sina pumpar, jag ifrågasätter bara denna glorifiering av insulinpumpen när det finns insulinsprutor som fungerar minst lika bra?
Försöker hitta artiklar och dylikt som där diabetiker som gått från spruta till pump kan vittna om att pumpen ökat "livskvaliteten och den medicinska kvaliteten" och visst finns det diabetiker som berättar om att deras blodsocker blivit jämnare och så vidare, men kan inte tänka mig att skillnaden är så stor, men jag kan ju bara tala av egen erfarenhet. Jag lyckas ju hålla mitt blodsocker jämt med sprutor, och även om det ibland flippar ur så förstår jag inte på vilket sätt det skulle flippa ur mindre med insulinpump.
Sedan tänkte jag också att om det blir så att man måste betala för sin egen pump kommer ju nästintill alla välja sprutor istället, som utdelas till oss diabetiker utan ersättning. Tror inte att pumpen är så otroligt bra att den är värd från 10.000 kr... (I alla fall inte om man betalar själv.) Så, enligt mig, om Läkemedelsverket vill att diabetiker ska fortsätta använda insulinpump måste de nog bjuda på den.
Det jag först och främst reagerade på när jag läste artikeln och det jag personligen vill uttrycka i det här inlägget är att insulinpumpen inte förtjänar den glorifiering som artikeln ger den.
Läs också mitt inlägg om när jag hade insulinpump: Insulinpump
26 augusti 2011
Komplikationer
Tänkte skriva litegrann om vad diabetes kan ge för följdsjukdomar och komplikationer.
Synen
Om man har högt blodsocker ofta kan synen försämras och i svåra fall ge blödningar i ögat som gör att man ser grumligt eller i värsta fall inte alls.
Jag fick mina första glasögon när jag var runt tio och sedan dess har min syn försämras en del. För ungefär ett år sedan slutade jag använda något hjälpmedel överhuvudtaget, men innan dess använde jag linser i flera år eftersom jag då gick i skolan och det är ju viktigt att se vad det står på tavlan. Men innan jag åkte till Australien i november i fjol behövde jag genomgå en grundundersökning och läkaren där sa att jag inte ska använda mina linser varje dag eftersom mina ögon blir/är lata. Så därför går jag nu utan linser/glasögon. Ser inte perfekt på långt håll, men ser tillräckligt bra. Självklart får jag använda hjälpmedel om jag vill, men eftersom jag klarar mig utmärkt utan så går jag utan. Använder bara mina glasögon när jag ser på en film som jag inte sett förut.
Diabetes kan orsaka förändringar på ögats näthinna, därför är det väldigt viktigt att du som har diabetes gör regelbundna ögonkontroller så kan du förebygga ögonskador i tid. Var annat eller tredje år går jag på ögonbottenfotografering då en speciell kamera tar kort på min ögonbotten, dvs näthinnan och synnerven.
Men just på grund av de regelbundna undersökningarna och att det också finns bra behandlingar, så som laserbehandling, är det väldigt ovanligt att man blir blind nuförtiden.
Njur- och hjärtsvikt
Efter många år med diabetes kan njurarna påverkas. Orsaken är okänd, men ärftlighet och Hba1c är viktiga faktorer. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg finns det nu studier som visar att diabetiker med typ 1 har större chans att drabbas av hjärtsvikt. Vi drabbas både tidigare och lättare.
Precis som med allting som har med diabetes att göra gäller det att motionera och hålla blodtrycket nere, såklart att äta bra mat och hålla blodsockret på en jämn nivå och att gå på regelbundna läkarbesök.
Nervsystemet
Vissa "erfarna" diabetiker utvecklar med tiden en nervsjukdom som kallas diabetisk neuropati. Sjukdomen drabbar de perifera nerverna som försörjer muskulatur, hud och inre organ. Det är framför allt nerverna till benen som drabbas, men tarmar, magsäck och blåsa och muskler i ögon och ansikte kan också påverkas.
Återigen är det högt blodsocker som är boven i dramat, men tobaksrökning och omfattande alkoholförbrukning är en onödig vana som kan skada nervcellerna ännu mer.
Oftast är det fötterna som drabbas först; man kan få saknad känsel, stickningar och kramper. De två senaste åren har jag känt av mina fötter, men jag har inte tänkt på att det kan ha att göra med min diabetes förrän ganska nyligen.
Läser en artikel om något som kallas Nav 1.8 och är en köldsensor som berättar för hjärnan när omgivningen är för kall. Jag kan inte än bevisa att min köldsensor är ovanligt känslig, men jag får mina köldsmärtor långt innan mina nära och kära får det, om de får dem överhuvudtaget. Ska ta upp detta med min läkare när jag ska dit om någon vecka.
Det finns ingen effektiv behandling för nervskador iom diabetes. Men att regelbundet undersöka sina känsligaste kroppsdelar: händer och fötter, är alltid en början.
För att inte få några komplikationer är det jätteviktigt att hålla koll på blodsockret och att motionera. Kosten är inte första prioritet, så länge man har koll på blodsockret.
Synen
Om man har högt blodsocker ofta kan synen försämras och i svåra fall ge blödningar i ögat som gör att man ser grumligt eller i värsta fall inte alls.
Jag fick mina första glasögon när jag var runt tio och sedan dess har min syn försämras en del. För ungefär ett år sedan slutade jag använda något hjälpmedel överhuvudtaget, men innan dess använde jag linser i flera år eftersom jag då gick i skolan och det är ju viktigt att se vad det står på tavlan. Men innan jag åkte till Australien i november i fjol behövde jag genomgå en grundundersökning och läkaren där sa att jag inte ska använda mina linser varje dag eftersom mina ögon blir/är lata. Så därför går jag nu utan linser/glasögon. Ser inte perfekt på långt håll, men ser tillräckligt bra. Självklart får jag använda hjälpmedel om jag vill, men eftersom jag klarar mig utmärkt utan så går jag utan. Använder bara mina glasögon när jag ser på en film som jag inte sett förut.
Diabetes kan orsaka förändringar på ögats näthinna, därför är det väldigt viktigt att du som har diabetes gör regelbundna ögonkontroller så kan du förebygga ögonskador i tid. Var annat eller tredje år går jag på ögonbottenfotografering då en speciell kamera tar kort på min ögonbotten, dvs näthinnan och synnerven.
Men just på grund av de regelbundna undersökningarna och att det också finns bra behandlingar, så som laserbehandling, är det väldigt ovanligt att man blir blind nuförtiden.
Njur- och hjärtsvikt
Efter många år med diabetes kan njurarna påverkas. Orsaken är okänd, men ärftlighet och Hba1c är viktiga faktorer. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg finns det nu studier som visar att diabetiker med typ 1 har större chans att drabbas av hjärtsvikt. Vi drabbas både tidigare och lättare.
Precis som med allting som har med diabetes att göra gäller det att motionera och hålla blodtrycket nere, såklart att äta bra mat och hålla blodsockret på en jämn nivå och att gå på regelbundna läkarbesök.
Nervsystemet
Vissa "erfarna" diabetiker utvecklar med tiden en nervsjukdom som kallas diabetisk neuropati. Sjukdomen drabbar de perifera nerverna som försörjer muskulatur, hud och inre organ. Det är framför allt nerverna till benen som drabbas, men tarmar, magsäck och blåsa och muskler i ögon och ansikte kan också påverkas.
Återigen är det högt blodsocker som är boven i dramat, men tobaksrökning och omfattande alkoholförbrukning är en onödig vana som kan skada nervcellerna ännu mer.
Oftast är det fötterna som drabbas först; man kan få saknad känsel, stickningar och kramper. De två senaste åren har jag känt av mina fötter, men jag har inte tänkt på att det kan ha att göra med min diabetes förrän ganska nyligen.
Läser en artikel om något som kallas Nav 1.8 och är en köldsensor som berättar för hjärnan när omgivningen är för kall. Jag kan inte än bevisa att min köldsensor är ovanligt känslig, men jag får mina köldsmärtor långt innan mina nära och kära får det, om de får dem överhuvudtaget. Ska ta upp detta med min läkare när jag ska dit om någon vecka.
Det finns ingen effektiv behandling för nervskador iom diabetes. Men att regelbundet undersöka sina känsligaste kroppsdelar: händer och fötter, är alltid en början.
För att inte få några komplikationer är det jätteviktigt att hålla koll på blodsockret och att motionera. Kosten är inte första prioritet, så länge man har koll på blodsockret.
24 augusti 2011
Insulinpump
Den tionde september 2001 fick jag min första insulinpump insatt. Jag kommer ihåg datumet eftersom de på radion dagen efter berättade att flygplan flög in i World Trade Center. Efter det hade jag pumpen i drygt tre år.
Bra med insulinpump är att basinsulinet fungerar bättre eftersom den regelbundet pumpar in en liten mängd insulin så insulineffekten aldrig avtar på samma sätt. Man kan ju heller aldrig glömma insulinet hemma eftersom det sitter fast på en.
Sämre med insulinpump är bland annat att slangen kan fastna och slita ut fågeln ("nålen" på min pump hölls fast utanpå kroppen med två klistriga plastvingar och ser följaktligen ut som en fågel och pappa döpte den därför till Fågeln). Sedan ser det också lite konstigt ut på magen (eller var man nu väljer att ha den) och att ha bikini på sig är mindre roligt. Det hände också ett par gånger att jag glömde koppla på pumpen igen efter att jag duschat och då sovit hela natten utan något insulin överhuvudtaget.
Jag valde att gå tillbaka till sprutor främst på grund av alla konstiga blickar jag fick så fort min mage syntes.
När jag hade insulinpump var jag tvungen att byta denna var tredje dag. I början kan det vara läskigt att sätta in en ny pump eftersom nålen är längre och tjockare än på sprutorna. Man använder en "katapult" (som vi kallade den) och skjuter sedan in "fågeln" på ett ögonblick. Dock sätter man på ett s k Emla-plåster på det planerade stället som under en timme ger en lokal bedövning, så själva inskjutningen gör inte ont överhuvudtaget, men att det gick så snabbt och lät "pang" när katapulten skjöt av var det jag tyckte var läskigt. Men efter ett tag kunde jag till och med byta pump helt själv.
Nålen som man använder vid "installationen" används endast vid just detta tillfälle. När nålen väl är inne dras den ut ur fågeln och lämnar kvar en liten slang som går in i magen. Slangen är ungefär en halv centimeter lång och sitter runt om nålen vid inskjutningen.
Läser om basinsulin på diabeteshandboken.se och där står det att för 80% av de diabetiker med typ 1 behövs just Lantus tas en gång per dygn. Det står också att om man tar lägre doser än 26-30 enheter så kan man behöva ta två gånger om dygnet. Har aldrig gjort det, men det kanske är något värt att prova? För tillfället tar jag 11 enheter lantus varje kväll.
Lantus ska ju vanligtvis verka i 24 timmar. När man tar basinsulin som jag gör, alltså en spruta per dygn, så avtar ju effekten på insulinet när det närmar sig 24-timmars-gränsen. Därför tar jag min lantus vid sju på kvällen eftersom min kropp då har middagsinsulinet att gå på tills lantusen börjat verka ordentligt. Märker inte att lantusen inte fungerar på något sätt just nu, men man kan ju alltid prova att ta den vid två tillfällen och se vad som händer. Lär nog behöva sätta upp en post-it på vattenkokaren...
När jag hade insulinpump var jag tvungen att byta denna var tredje dag. I början kan det vara läskigt att sätta in en ny pump eftersom nålen är längre och tjockare än på sprutorna. Man använder en "katapult" (som vi kallade den) och skjuter sedan in "fågeln" på ett ögonblick. Dock sätter man på ett s k Emla-plåster på det planerade stället som under en timme ger en lokal bedövning, så själva inskjutningen gör inte ont överhuvudtaget, men att det gick så snabbt och lät "pang" när katapulten skjöt av var det jag tyckte var läskigt. Men efter ett tag kunde jag till och med byta pump helt själv.
Nålen som man använder vid "installationen" används endast vid just detta tillfälle. När nålen väl är inne dras den ut ur fågeln och lämnar kvar en liten slang som går in i magen. Slangen är ungefär en halv centimeter lång och sitter runt om nålen vid inskjutningen.
Läser om basinsulin på diabeteshandboken.se och där står det att för 80% av de diabetiker med typ 1 behövs just Lantus tas en gång per dygn. Det står också att om man tar lägre doser än 26-30 enheter så kan man behöva ta två gånger om dygnet. Har aldrig gjort det, men det kanske är något värt att prova? För tillfället tar jag 11 enheter lantus varje kväll.
Lantus ska ju vanligtvis verka i 24 timmar. När man tar basinsulin som jag gör, alltså en spruta per dygn, så avtar ju effekten på insulinet när det närmar sig 24-timmars-gränsen. Därför tar jag min lantus vid sju på kvällen eftersom min kropp då har middagsinsulinet att gå på tills lantusen börjat verka ordentligt. Märker inte att lantusen inte fungerar på något sätt just nu, men man kan ju alltid prova att ta den vid två tillfällen och se vad som händer. Lär nog behöva sätta upp en post-it på vattenkokaren...
23 augusti 2011
Tummen upp för LCHF
På bussen imorse bläddrade jag i en Metro och hittade en artikel om att "kolhydraterna slår tillbaka". Det har kommit en ny diet som heter The Carb Lover Diet där man ska öka sitt intag av kolhydrater. De utgår i stort sett från gamla hederliga tallriksmodellen. Om man inte har diabetes är väl det också ett sätt, men något jag reagerade på i artikeln var:
"En stor fördel med denna diet är att man äter frukt och grönt, dels för kostfibrernas skull men även för alla vitaminer och mineraler. De som strikt följer LCHF får inte ens i sig ordentligt med C-vitamin, säger hon."
"Hon" syftar på "Sofia Antonsson, leg dietist på Dietistsa". Först ifrågasatte jag artikeln för jag tänkte inte på att de finns ju de som inte äter någonting som innehåller kolhydrater, så som frukt och grönt som faktiskt innehåller en uns "kolisar" (som vi LCHF:are säger). Men jag äter ju frukt och grönt så jag kommer nog inte drabbas av C-vitaminbrist :)
På aftonbladet.se läste jag också en artikel som kritiserar LCHF: Ny studie: fet kost leder till diabetes. Den här artikeln berättar om Annika "Fettdoktorn" Dahlqvist som bland annat argumenterar för att LCHF är en väldigt bra kost för diabetiker. I artikeln skrivs det bland annat om att Annika själv genomgått ett glukostoleranstest där hon på fastande mage drack glukos (75 gram) och två timmar senare mätte blodsockret. Enligt Världshälsoorganisationen betyder ett värde på 12.2 eller högre att man troligen har diabetes typ 2. Annika hade 13.2, så enligt papperna har Annika diabetes, men hon själv säger i artikeln att hon är frisk.
Jag är helt och hållet på Annikas sida. Precis som jag får skyhögt blodsocker när jag äter mjöl (och även potatis) som jag inte är van vid, får Annika högt av att äta socker som hon inte är van vid. Kroppen vänjer sig vid olika vanor och reagerar starkt när vanan bryts. Ett annat exempel på att kroppen ändras efter vanor är min kompis som har ätit vegetarisk kost i 6 år och för inte så länge sedan fick i sig kött (en tapasrestaurang använde samma stekbord till de vanliga och de vegetariska alternativen) och iom det kräktes för att hennes mage inte kunde hantera köttet. Detta trots att människan är byggd för att förtära kött! På TV-serien Sjukhuset var det med ett fall där en man åt kött för första gången på 60 år och blev medvetslös. Sist men inte minst ett exempel som de flesta kan känna igen sig i: första fyllan. Varför tål man så lite första gången och sedan mer och mer? Jo, för att kroppen vänjer sig.
Det verkar som att det är stora kritisera-LCHF-dagen idag. Nu tänkte jag först skriva att jag tycker folk som har behov av att kommentera och kritisera allt är så jobbiga. Varför håller de sig inte bara till en annan diet som inte ger dem blodproppar? Men så kom jag på att jag gör ju exakt samma sak. Jag kommenterar och kritiserar allt och alla här på min blogg, så det är ju i så fall jag som är jobbig :) Skål för det!
"En stor fördel med denna diet är att man äter frukt och grönt, dels för kostfibrernas skull men även för alla vitaminer och mineraler. De som strikt följer LCHF får inte ens i sig ordentligt med C-vitamin, säger hon."
"Hon" syftar på "Sofia Antonsson, leg dietist på Dietistsa". Först ifrågasatte jag artikeln för jag tänkte inte på att de finns ju de som inte äter någonting som innehåller kolhydrater, så som frukt och grönt som faktiskt innehåller en uns "kolisar" (som vi LCHF:are säger). Men jag äter ju frukt och grönt så jag kommer nog inte drabbas av C-vitaminbrist :)
På aftonbladet.se läste jag också en artikel som kritiserar LCHF: Ny studie: fet kost leder till diabetes. Den här artikeln berättar om Annika "Fettdoktorn" Dahlqvist som bland annat argumenterar för att LCHF är en väldigt bra kost för diabetiker. I artikeln skrivs det bland annat om att Annika själv genomgått ett glukostoleranstest där hon på fastande mage drack glukos (75 gram) och två timmar senare mätte blodsockret. Enligt Världshälsoorganisationen betyder ett värde på 12.2 eller högre att man troligen har diabetes typ 2. Annika hade 13.2, så enligt papperna har Annika diabetes, men hon själv säger i artikeln att hon är frisk.
Jag är helt och hållet på Annikas sida. Precis som jag får skyhögt blodsocker när jag äter mjöl (och även potatis) som jag inte är van vid, får Annika högt av att äta socker som hon inte är van vid. Kroppen vänjer sig vid olika vanor och reagerar starkt när vanan bryts. Ett annat exempel på att kroppen ändras efter vanor är min kompis som har ätit vegetarisk kost i 6 år och för inte så länge sedan fick i sig kött (en tapasrestaurang använde samma stekbord till de vanliga och de vegetariska alternativen) och iom det kräktes för att hennes mage inte kunde hantera köttet. Detta trots att människan är byggd för att förtära kött! På TV-serien Sjukhuset var det med ett fall där en man åt kött för första gången på 60 år och blev medvetslös. Sist men inte minst ett exempel som de flesta kan känna igen sig i: första fyllan. Varför tål man så lite första gången och sedan mer och mer? Jo, för att kroppen vänjer sig.
Det verkar som att det är stora kritisera-LCHF-dagen idag. Nu tänkte jag först skriva att jag tycker folk som har behov av att kommentera och kritisera allt är så jobbiga. Varför håller de sig inte bara till en annan diet som inte ger dem blodproppar? Men så kom jag på att jag gör ju exakt samma sak. Jag kommenterar och kritiserar allt och alla här på min blogg, så det är ju i så fall jag som är jobbig :) Skål för det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)